bara en helt vanlig bönsyrsa

När man betraktar många insekter får man känslan av att de är ganska omedvetna om sin omvärld, eller iallfall om större objekt som mig, betraktaren. De bara kravlar runt helt uppslukade av något feromonspår, ungefär som en svårnåbar professor som går runt i sin egen värld, helt uppfylld av något matematiskt problem.
Så är dock inte fallet med bönsyrsan, även om man kanske skulle kunna önska det. När den fått syn på dig fixerar den sitt huvud efter dina rörelser, ständigt vakande med de där små kalla svarta prickarna på ögonen och köttkrokarna till armar beredda till handling. Då vet du att det är dags att sakta dra sig tillbaka, du vet vad den är kapabel till.

Teşekkür ederim!

Med denna trollsländevinge skulle vi återigen vilja skicka ett stort tack till Upplands Entomologiska Förening som var så hyggliga att de gav oss ett stipendie. Tack vare det kunde vi få råd att åka till Turkiet och dessutom skaffa en kamera som underlättade våra insektsstudier. Vi tycker det är taskigt att döda kryp för att måla av dem, och att måla av levande insekter som krälar runt är också riktigt jäkla bökigt, så kameran var oumbärlig.

Om man har något insektsrelaterat projekt så är det ett riktigt bra tips att söka ett stipendie, kolla in insekteriuppland.se för mer info.

fihyra okon

När jag öppnade mitt nyinköpta fikonpaket så hälsade den här varelsen mig välkommen. Först blev jag lite besviken över att den besudlat min mat genom att gnida sin kropp emot den, men sen kom jag på att den kunde få sitta modell åt mig, och då kändes det återigen som ett bra köp. När jag skulle försöka plocka upp den så åmade den dock kvickt in och gömde sig bland fikonen. Jag satt i mitt dåligt belysta rum och bände loss fikon för fikon i jakt på den, men trots noggrant och metodiskt sökande var larven borta, vart fasen tog den vägen? Fast vänta nu.. var det inte något som sprätte iväg när jag bände loss ett av fikonen förut? Jo, mycket riktigt. Slutligen upptäckte jag larven borta i min säng, i full färd med att gnida sin kropp mot mina lakan.

Jag har fått för mig att alla larver som denna, med vit kropp och brunt huvud, är någon form av skalbaggslarv. Vet någon om det ligger något i detta, eller skulle det lika gärna kunna vara en fjärilslarv?

I Dödens grepp

Jag valde mellan att kalla denna "I Dödens grepp" eller "Tittut! Vem där?"

Hur som helst är getingen inte särskilt kaxig längre när Rovflugans ludna arm landar på dess axel. Det var en vanlig syn i dalen, en stor rovfluga som flög omkring med en rövad geting i armarna. Ofta satt den bara lite slött med tom blick på en gren med sin geting i ett fast grepp inunder sig. I den stackars getingens ansikte var panik och desperation målad med starka färger: "Men kom igen då! Om du ska döda mig gör det nu för i helvete!! Få det överstökat, jag ber dig!" Men hos rovflugan föll bönen tomt och platt.
Nej, det är inte dags. Inte än.

Man kan förstå getingens skräck. Förmodligen var just det allt som fanns kvar i getingen efter det att rovflugan sugit ur sitt offer, skräck som rasslade runt i ett tomt getingskal. Slutligen kvarlämnad som en ursörplad juiceförpackning, och rovflugan som lyfter på jakt efter ett nytt offer. "Tittut! Vem där?"

Repetition är en ond moder

Jag vill hävda att Repetition inte helt skött uppforstan av sitt barn. Jag tror att Repetition kallade sitt barn för elaka smeknamn och fimpade på dess arm. För som alla vet faller äpplen inte långt från trädet och således föds ont ur ont. Hur kunde annars detta barn bli som det blev.

Jag pratar såklart om Kunskap, detta monster.

I dalen umgicks vi dagarna i ända med en vacker stekel. Den var stor och stark och oräkneliga i antal. Törstiga samlades de i massor vid handfaten där man skötte sin morgontoalett och det var ett rent nöje att se dom sväva om och kring varandra, flitiga, inte länge på samma ställe. (Kanske entomologer redan vet vart åt det barkar.)



Vi pratade i vår okunskap om hur få farliga djur det fanns i Fjärilsdalen och hur härligt det var. Vi jämförde med Sverige där man ständigt besväras av jobbiga djur, fästingar, myggor, knott och orm. I dalen verkade alla vara vackra och snälla.


Jag minns hur jag en dag på morgonen fick ett infall och blev rädd för en framfusig individ av detta släkte, och kanske någonstans i reptilhjärnan började någon slags varningsklocka ringa. Påminde inte denna varelse om något som ska fruktas. Var det inte något med dess sätt att röra sig, flyga på. Jag slog bort tanken.

Det visar sig vara en nära släkting till bålgetningen, en Thirsty Hornet som den heter på engelska. Törstig är den tydligen, på blod. Känd för sitt smärtsamma sting och rovgiriga tendenser. Jag kommer aldrig kunna åka till dalen med samma frid i sinnet. Tack vare Kunskapen, ett kräk utan like.


Men ska understrykas, något rätt har Moder Repetition ändå gjort. Utan Kunskapen skulle inte forskare nyligen kommit fram till att just denna insekt till skillnad från ALLA ANDRA DJUR kan producera elektricitet av solenergi. Ur den röda och gula huden utvinner djuret alltså el, som ingen ännu vet vad den använder den till. Getingen kanske samlar elekticiteten på hög för att sälja i kristider, vad vet jag. Det enda jag vet är att DET skulle vi vetat när vi var där i dalen. Vi som ständigt letade ström till min stackars dator.

Manga

Den här ser ut som någonslags mangafigur med en excentrisk hatt.

Spottstrit?

En del insekter har så himla märkliga utskott av olika slag. Märkliga, men ändå oerhört välanpassade till något särskilt syfte. Till exempel den här varelsen, som genom generationers och åter generationers selektion utvecklats till att lägga näsan i blöt.

Jag är osäker, men det kan möjligen vara en strit, och vi fann den i färd med att göra vad den gör bäst, nämligen att snoka omkring i vårt rum! Så innan vi visste ordet av hade alla våra innersta hemligheter spridits ut på nätet, ja alltså spindelnätet som striten fastnade i, på väg ut ur rummet.